"Vi hade i alla fall tur med vädret!"

...sa den halvt otrevlige tågvärden. Lite ironiskt, tänkte jag, eftersom vädret var orsaken till allt kaos.

Det började med att tåget var en halvtimme försenat i Gävle. Fel på loket, sa de. Redan där blev jag irriterad, för jag visste att bytet i Örebro gick på 7 minuter. Risken för att jag skulle missa tåget till Göteborg gjorde mig nervös.

När vi väl kom igång hann vi bara åka till Valbo. Det rör sig alltså om bara några minuters färd. Maskinhaveri, sa de. Först skulle det ta 15 min, därefter skulle det bara ta 10 min. Efter ca en halvtimme sa de att vi inte kommer någonstans med tåget. Det ligger träd på spåret, sa de. Det var på grund av stormen. En buss är på väg, sa de. Vi skulle alltså få åka buss till Örebro och 1 ½ timme längre skulle det ta. Tågvärden sa åt oss att vi skulle av tåget, för snart var bussen här. Helvete, tänkte jag, eftersom jag hade 4 (!!!) väskor att släpa på. Vi klev av i gruset och buskarna, och tack och lov fick jag hjälp med väskorna.

Och där stod vi och väntade på bussen. Och väntade. Och väntade ännu mer. Tågvärden gav oss olika information hela tiden. Köldskadorna var inte långt ifrån. Men vi hade i alla fall tur med vädret, säger han.

Till slut förstår vi att han inte har någon aning om vad han pratar om. När ingen märker försvinner han in i tåget. Han är där inne och värmer sig, muttrar folk. Till slut går en man på tåget och kollar läget. Det kommer ingen buss, eller taxi, får vi veta. Och tågvärden kommer ut och bekräftar det.

Precis när jag tänker att jag skiter i allt och åker tillbaka till Gävle, så kommer det äntligen en buss. Vid det laget hade jag ingen känsel i tårna. Och i all glädje över att äntligen få komma iväg, och dessutom värma sig, märker ingen att tågvärden inte följer med oss. Tidigare hade en annan tågvärd talat om för oss att en av dem skulle följa med. Men icke.

Busschauffören var lite vilsen. Jättetrevlig, men vilsen. Han körde fel några gånger. Helt plötsligt stod vi på uppfarten till en villa. Ojdå, sa han och skrattade. En annan gång körde vi in på en smal skogsväg. Och han skrattade ännu mer. Men vi kom i alla fall fram. Kl 18.30 var vi framme i Örebro. Kl 17.57 skulle jag ha varit i Göteborg, om allting hade gått som planerat. Men nej. Och i Örebro fick vi ingen information, ingen vägledning. Nada. Naturligtvis var det stängt på stationen.

45 minuter senare kom det ett tåg som skulle till Göteborg. Vi satte oss, och OH HAPPY DAY, vi var äntligen på väg mot Göteborg. Självklart gav sig stormen till känna hela vägen, för det var försenat detta tåg också. Vid det laget hade jag slutat bry mig, jag var i alla fall på väg. Och jag kom fram till slut.

10 timmar tog denna resa. Märk väl att jag tycker att 6 timmar är lång tid att sitta på ett tåg. Jag är bara tacksam att jag fick hjälp med väskorna hela vägen. Nästa gång borde inte du resa själv - du behöver en till person, sa gentlemannen som hjälpte mig. Nästa gång har jag inte så här många väskor med mig, tänkte jag. Men ska man vara optimistisk så var det ett äventyr i alla fall.